När träden kläs i höstlig dräkt
Och daggens slöja ängen täckt
Över sjön står dimman still
Och tranans rop hör skiftet till
När löven dansar över stig
Förda bort av vind så fri
Den river grönskan från var gren
Och släcker ljusets sista sken
Då känns det hur vår sommar dör
I allt det vackra hösten gör
Vad hösten tar, det tar den väl
Ur mark och skog, ur hand och själ
Den tar den värme sommarn har
Och lämnar då en längtan kvar
Vad hösten tar, det föds på nytt
Men gången tid har undan flytt
Låt kylan komma, låt den slå
Den tiden måste också gå
Över ljung går rävens spår
Där första frosten marken når
Korpen ropar över myr
När andras vingar söder flyr
Vid skogens kant en hare står
Dit dagens sista strålar når
Skogen drar sin andning in
Inför vinterns första vind
Den jagar värmen från vårt land
Och sliter ljuset ur vår hand
Vad hösten tar, det tar den väl
Ur mark och skog, ur hand och själ
Den tar den värme sommarn har
Och lämnar då en längtan kvar
Vad hösten tar, det föds på nytt
Men gången tid har undan flytt
Låt kylan komma, låt den slå
Den tiden måste också gå
När sommarns sista dagar går
Blir vägen lång mot nästa vår
När milda kvällar sakta flyr
Och plikten åter stegen styr
Ingen stund kan hållas kvar
Hur varm och ljus den än oss var
Men efter köld och vintertid
Skall våren åter träda vid
Vad hösten tar, det tar den väl
Ur mark och skog, ur hand och själ
Den tar den värme sommarn har
Och lämnar då en längtan kvar
Vad hösten tar, det föds på nytt
Men gången tid har undan flytt
Låt kylan komma, låt den slå
Den tiden måste också gå
Nu går det mörka över land
Och frosten lägger hård sin hand
Men under mörk och frusen mark
Vilar kraften, ännu stark