Vad hösten tar är den första delen i en samling om årets fyra årstider – fyra sånger om hur landskapet förändras, men också om vad dessa skiften gör med människan.
Hösten blir här mer än tiden mellan sommar och vinter. Den är förlusten av det varma och välbekanta, men också en påminnelse om att förändring hör livet till. Ljuset drar sig undan, marken hårdnar och fåglarna lämnar. Skogen, djuren och människan känner samma rörelse: något går mot sitt slut, och något annat väntar på att ta vid.
I Vad hösten tar finns därför både sorg och försoning. Sommaren kan inte hållas kvar, hur gärna vi än vill. De milda kvällarna försvinner, vardagen återtar sin plats och året går vidare. Men under den frusna marken finns redan löftet om det som skall komma åter. Det som naturen mister är inte alltid borta för gott – även om den tid som redan gått aldrig kan återvinnas.
Musikaliskt följer sången samma rörelse. Den börjar långsamt och återhållet i en mörk svensk folkton, med akustisk gitarr, violin, cello och dragspel. Därefter bryts stillheten tvärt och sången växer till tung folk metal med mörka gitarrer, militäriska virveltrummor, stora trummor och aggressiva stråkar. Det stilla vemodet möter höstens kraft.
Vad hösten tar är den första av fyra årstidssånger. Hösten följs av vinter, vår och sommar – fyra skilda uttryck för samma kretslopp, och för människans försök att finna sin plats i tiden som går.
Spår
-
01
Vad hösten tar
05:27
0:00 / --:--