Där vägen delar väljer han,
och håller riktning rak och sann.
Han söker ej det enkla sätt,
men går den väg han vet är rätt.
Han sätter gräns där gräns skall gå,
så dem han värnar tryggt kan stå.
Ur roten stiger livets sav,
mot kronans grenar, blad för blad.
Allt som växer högt och fritt,
får genom stammen livet sitt.
Allt som söker kronan nå,
måste först mot stammen gå.
Så länge barken tar vart slag,
får gren och blomma möta dag.
Där vinden biter, kölden tär,
syns vart märke ristat där.
Så länge stammen ännu står,
är kronan trygg mot allt som slår.
Han visar vart en väg kan gå,
men låter dem sin egen slå.
Han ger dem mått att pröva med,
och frihet nog att välja fel.
Han lär dem väga varje val,
och själva möta vad det gav.
Var gren får formas fri och sann,
till mer än stammen ana kan.
Men vart de än i världen når,
står stammen kvar där roten går.
Allt som söker kronan nå,
måste först mot stammen gå.
Så länge barken tar vart slag,
får gren och blomma möta dag.
Där vinden biter, kölden tär,
syns vart märke ristat där.
Så länge stammen ännu står,
är kronan trygg mot allt som slår.
Hon är det fäste stammen har,
han är den resning roten bar.
Hon ger hans styrka, djup och ro,
han ger dess liv en plats att gro.
Var blomma fri, var gren som bär,
har vuxit ur det starka bandet här.
Allt som söker kronan nå,
måste först mot stammen gå.
Så länge barken tar vart slag,
får gren och blomma möta dag.
Där vinden biter, kölden tär,
syns vart märke ristat där.
Så länge stammen ännu står,
är kronan trygg mot allt som slår.