Det som lämnas, det som skär
Allt det han I tysthet bär
Utan tal om egen del
Står han där när allt går fel
Han frågar ej vad mödan gav
Han gör sin plikt, utan krav
Någon måste tiga still
Axla det som ingen vill
Ej med tal, men med sin hand
Bär han tungt för hem och land
Där hans ord och gärning gå
Kan ännu hem och hjärtan stå
Där hans plikt och trohet bor
Finns det värme, skydd och ro
Kallar livet, går han fram
Då pliktens väg är ännu hans
De dömer hårt hans karaktär
Allt han står för, allt han är
De kallar honom hård och kall
Och gör hans del till skuld I allt
Han viker ej för hån och tal
Han står stolt, med samma val
Ty det som bringat hem till frid
Är ofta dolt för värld och tid
Ej med tal, men med sin hand
Bär han tungt för hem och land
Där hans ord och gärning gå
Kan ännu hem och hjärtan stå
Där hans plikt och trohet bor
Finns det värme, skydd och ro
Kallar livet, går han fram
Då pliktens väg är ännu hans
Han gör det ej för lov och ära
Allt är för hans sanna kära
Det är nog, att det han höll
Ännu står, när annat föll
Det är nog att dom fann ro
Att hemmet stod, där egna bor
Ej med tal, men med sin hand
Bär han tungt för hem och land
Där hans ord och gärning gå
Kan ännu hem och hjärtan stå
Där hans plikt och trohet bor
Finns det värme, skydd och ro
Kallar livet, går han fram
Då pliktens väg är ännu hans.