Du ser det ingen ser,
när någon tystnar men döljer mer.
Du känner blicken som blev låg,
när inga ord från munnen går.
Du märker skrattet som blev kort,
och den sorg som trängdes bort.
När något sviktar, där något brast,
är du det ljus som brinner fast.
Du finner ord, enkla och få,
de hjälper oss att stadigt stå.
Du är vårt hjärtas rot,
du ger styrka, kraft och mod.
Du håller samman det vi har,
du lämnar ingen kvar.
Din röst är len och mild,
du gör den vilsna tanken still.
Här finns allt vi håller kärt,
hemmet finns blott där du är.
I späda år, när mörkret rår,
är rösten din den tröst man får.
Den stillar gråt, gör natten kort,
och jagar varje rädsla bort.
När livet sedan kräver svar,
dröjer orden från dig kvar.
När något sviktar, där något brast,
är du det ljus som brinner fast.
Du finner ord, enkla och få,
som hjälper oss att stadigt stå.
Du är vårt hjärtas rot,
du ger styrka, kraft och mod.
Du håller samman det vi har,
du lämnar ingen kvar.
Din röst är len och mild,
du gör den vilsna tanken still.
Här finns allt vi håller kärt,
hemmet finns blott där du är.
Du kräver aldrig stora tal,
men delar troget varje val.
Du vet när orden bör bli få,
och låter famnen tala då.
När världen skriker, blir vi två
den kraft som får allt att stå.
Vad livet än från handen tar,
är du den värme som finns kvar.
Du är vårt hjärtas rot,
du ger styrka, kraft och mod.
Du håller samman det vi har,
du lämnar ingen kvar.
Din röst är len och mild,
du gör den vilsna tanken still.
Här finns allt vi håller kärt,
hemmet finns blott där du är.