Här bär vart rum sitt eget spår,
av vintrar, dagar, gångna år.
Här känns var röst, vart andetag,
från barndomsår till denna dag.
Ej själva valde vi vårt namn,
ej dem som tog oss i sin famn.
Men livet band oss, eN och var,
till dom som delar vad vi har.
Här finns den ordning ingen skrev,
det band som genom tideR levt.
Bakom dörr hörs välkänd röst!,
handen räcks till stöd och tröst.
Vacklar eN så står vi kvar,
hörs ett rop så ger vi svar.
Före världens bud och krav
står den rätt som livet gav.
När vägen blir för tung att gå,
finns någon där att luta på.
Den som hör till våra led
skall finna stöd och finna fred.
Här vägs ej möda, skuld och rätt,
var hand bär del av det som skett.
Vi delar bördan som den äR,
ty ingen lämnas ensam här.
Här finns den ordning ingen skrev,
det band som genom tideR levt.
Bakom dörr hörs välkänd röst!,
handen räcks till stöd och tröst.
Vacklar eN så står vi kvar,
hörs ett rop så ger vi svar.
Före världens bud och krav
står den rätt som livet gav.
Låt världen kalla, låt den be,
det finns en gräns för vad vi ger.
I rot och stam, i blom och gren,
går samma sav i var och eN.
Till dom som alltid hör oss till,
ger vi allt — för vår familJ!
Här finns den ordning ingen skrev,
det band som genom tideR levt.
Bakom dörr hörs välkänd röst!,
handen räcks till stöd och tröst.
Vacklar eN så står vi kvar,
hörs ett rop så ger vi svar.
Före världens bud och krav
står den rätt som livet gav.