Du ser på världen, stor och vid,
som om den väntat på din tid.
Du finner mening i vart spår,
och frågar då vart stigen går.
Var dunge blir ett fjärran land,
var bäck en flod mot okänd strand.
Du följer vart din tanke far,
och frågar mer än vi har svar.
Än når vår hand dit steget går,
än skyddas grenen där den står.
Och det som nu är lek och färd,
skall forma dig för större värld.
Ur samma sav, ur samma stam,
skall du en dag själv sträcka fram!
Och visa världen vem du är.
Låt vinden pröva all din kraft,
du håller då din riktning fast.
Där reser sig den gren som bär.
Din vilja står på egen mark,
och växer stilla, fri och stark.
Med huvud högt och hållning sann,
tar sakta form en egen man.
Se, grenen visar vad den är,
när någon söker fäste där.
Den böjs av tyngd men står ändå,
och bär den som ej själv förmår.
När våra händer släpper tag,
och världen kallar dig en dag,
då prövas det som vuxit här,
i allt du gör och den du är.
Ur samma sav, ur samma stam!,
skall du en dag själv sträcka fram.
Och visa världen vem du är.
Låt vinden pröva all din kraft,
du håller då din riktning fast.
Där reser sig den gren som bär.
De steg du tar, dem väljer du,
och ingen går dem åt dig nu.
Lägg ditt eget värv därtill,
forma världen som du vill.
Låt din gärning tala klart,
där andras ord har klingat svagt.
Låt alla dem som följer se,
vad en stadig gren kan ge.
Ur samma sav, ur samma stam,
skall du en dag själv sträcka fram.
Och visa världen vem du är.
Låt vinden pröva all din kraft,
du håller då din riktning fast.
Där reser sig den gren som bär.
En dag går de efter dig,
såsom du gick tätt hos mig.
Din gärning visar vem du är,
där står den gren som bär.