Det märks I hem, I hand, I jord
I varje dom som kläs I ord
Så krymper rummet, dag för dag
För varje bud, för varje krav
Där mannen förr sin vilja bar
Leds han bort, dit andra drar
Där mannen förr stod fri och rak
Går han tyst I annans sak
De ler med mun och talar sant
Men lägger band på fri mans hand
Det kommer långsamt, dag för dag
Med fromma ord och nya krav
De tar ej allt, men nog till sist
Tills viljan vissnar, svag och tyst
Så går det till när makten ler
Den tar ett stycke, sedan mer
Det märks till sist I allas röst
Som förr bar fritt ur öppet bröst
Nu aktar man sin min och mun
Och bär sin tystnad mörk och tung
Det hörs I svar som aldrig kom
I det man vet men tiger om
När sanning vägs mot frid och ro
Blir själen still, men ej av tro
De ler med mun och talar sant
Men lägger band på fri mans hand
Det kommer långsamt, dag för dag
Med fromma ord och nya krav
De tar ej allt, men nog till sist
Tills viljan vissnar, svag och tyst
Så går det till när makten ler
Den tar ett stycke, sedan mer
Stå rak och fast I denna tid
När tvånget kläs I namn av frid
Låt ingen hand, hur mild den är
Få rota ut det tanken bär
Ty det som tystnar I din själ
Får sällan åter tala väl
De ler med mun och talar sant
Men lägger band på fri mans hand
Det kommer långsamt, dag för dag
Med fromma ord och nya krav
De tar ej allt, men nog till sist
Tills viljan vissnar, svag och tyst
Så går det till när makten ler
Den tar ett stycke, sedan mer.