Det finns låtar som börjar i en melodi. Andra börjar i ett ord, en bild eller en känsla som inte vill lämna en i fred.
Med fromma ord växte fram ur det senare.
Albumets låtar kretsar kring sådant som ofta är svårt att tala om utan att orden snabbt blir för stora eller för enkla. Hem. Frihet. Arv. Plikt. Familj. Minne. Den stilla styrkan i att stå kvar när mycket annat drar åt motsatt håll.
Det handlar inte om att blicka bakåt och låtsas att allt var bättre förr. Inte heller om att göra tradition till dekoration eller nostalgi. Det handlar snarare om att fråga vad som händer med människan när hon förlorar kontakten med det som gör livet begripligt: språket, platsen, relationerna, berättelserna och det ansvar som sträcker sig längre än det egna ögonblicket.
Titelspåret Med fromma ord sätter tonen för mycket av albumet. Frihet försvinner sällan i ett enda dramatiskt ögonblick. Ofta sker det stegvis, genom formuleringar som låter milda och välvilliga. Genom beslut som var för sig kan verka små, men som tillsammans flyttar gränserna för vad människan får bestämma över i sitt eget liv.
Andra sånger söker sig närmare hemmet och minnet.
I Smålandsvisan finns landskapet, envisheten och den karga skönheten. I De som var finns bordet, de döda och ansvaret att bära något vidare. I I tysthet står människan kvar utan att kräva erkännande. I Inte ert att ta finns ett lugnt men tydligt försvar av språk, sång, sed och nedärvd frihet.
Musikaliskt rör sig albumet mellan svensk folkton, visa och ett mörkare, mer högtidligt uttryck. Dragspel, stråkar, akustiska instrument, körer och marscherande trummor möter en modern ljudbild där även tunga elgitarrer får ta plats. Ibland stillsamt och eftertänksamt. Ibland mörkare, större och mer kraftfullt. Alltid med en tydlig känsla av riktning.
Med fromma ord är början på SE:s värld snarare än en färdig förklaring av den.
Ett första kapitel mellan skog, minne och maskin.